angelica_lowres

På Resursteamet aRT får Angelica utlopp för hela sin kreativitet. Hon spelar teater, målar, fotar och sjunger. Men prestationsångesten har varit en ständig följeslagare. Nyligen uppnådde Angelica ett personligt mål – att sjunga framför en stor publik.

När Angelica kom till Resursteamet hade hon provat många olika verksamheter innan. Gemensamt för alla var att hon blev indelad i olika grupper.

”Jag har aldrig gillat att bli placerad i fack, eftersom alla människor har olika intressen och mål. Resursteamet ser till individens behov och det passar mig mycket bättre. Jag har ett schema att jobba efter, men det går att anpassa. Jag vill inte känna mig låst.”

Hon började på Resursteamet i Liljeholmen för två år sedan, men bytte till aRT när det startade.

”När jag hörde att Resursteamet skulle öppna en daglig verksamhet som speciellt fokuserade på skapande, kände jag bara jag måste dit! Här får jag hålla på med allt kreativt jag gillar – jag sjunger i band, målar i ateljén, fotar många av Resursteamets evenemang och spelar i teatergruppen.”

Sången har alltid varit en stor del av Angelicas liv, hon sjunger covers med rockbandet Piri Piri och nyligen var hon med i Resursteamets musiktävling med sitt bidrag ”Tears in heaven”.

”Jag har sjungit i hela mitt liv. Min mamma säger att jag började sjunga innan jag började prata.”

Men Angelica lider av prestationsångest och den begränsar henne i vardagen.

”Mitt största mål är att kunna släppa prestationsångesten. Jag vet att jag kan sjunga, men jag blir aldrig nöjd, det måste låta perfekt. Men på Resursteamet är alla väldigt tillåtande, här får jag aldrig höra att jag är dålig. Pressen ligger hos mig själv.”

För att jobba med sin prestationsångest har Angelica behövt utmana sig själv inför det hon tycker jobbigt, och nyligen uppnådde Angelica ett personligt mål när hon uppträdde inför en stor publik på Hawaiifesten på Café aRT.

”Det var jättenervöst och jobbigt när jag stod på scen och sen efteråt var jag helt tom i huvudet. Men när det landade dagen efter kände jag bara Gud jag gjorde det!”